Paddla kajak i mörker - paddlare
Andreas Blomlöf

Paddla kajak i mörker

Ta del av äventyraren Mats Svenssons skildring av att paddla kajak i Karlskronas innersta skärgård en kväll i november.

En artikel av Mats Svensson, Utveckling & Äventyr

Klockan är åtta på kvällen. Det är slutet av november, mörkt, stjärnklar himmel och fullmånen lyser. Jag står vid kajaklubben på Långö och blickar ut över vattnet. Havet är helt blankt, vinden är stilla, temperaturen nollgradig. Ljuset från månen speglar sig i det stilla vattnet i viken ut mot ön Arnö. Allt är tyst. Jag ser lampor från husen längs vattnet och känner att det är kallt om öronsnibbarna och kinderna. Det här kommer bli en fin kväll tänker jag.

Jag greppar min surfski och min paddel. De är båda tillverkade i kolfiber och är lätta men ömtåliga. Träbryggan är fuktig och lite isig så jag går sakta och försiktigt för att hålla balansen. Jag placerar surfskin i vattnet, sätter mig ner på bryggan, sätter fast fångremmen på högerbenet och därefter är jag redo. Surfskin glider ljudlöst fram i vattnet och jag kan se månljuset glänsa och glittra både i lacken på surfskin och i vattnet. Stjärnorna lyser på himlen och ljuset från husen speglar sig svagt i vattnet. Så vackert, tänker jag.

Jag paddlar i ett behagligt tempo, känner mig avslappnad i kroppen. Över händerna har jag neopren-skydd för att inte frysa om fingrarna. Paddeln känns varm när jag håller i den. Min tunna torrdräkt är följsam i paddlingen och sitter mjukt på kroppen. Om jag skulle trilla i vattnet kommer den vara min räddning för att hålla värmen. Vattnet är sju grader och jag måste snabbt ta mig upp i surfskin om jag skulle ramla i. Men jag har övat mycket under sommarn och jag känner mig trygg med både utrustningen och min teknik och balans i paddlingen.

Jag fortsätter och glider fram i vattnet under några av broarna längs ö-bandet, mellan Pantarholmen och södra delen av Långö.

Havet ser mörkt och djupt ut, men ger en fridfull känsla. Surfskin glider fram i vattnet.

Jag låter paddeln glida i vattnet på vänster sida samtidigt som jag sätter på musiken med högerhanden till mitt headset. Musiken börja spela. Jag justerar volymen och börjar paddla igen. Det är en spellista med blandad musik, och nu börjar låten Catch the moon med Stefan Andersson. Wow, vilken fullträff tänker jag.

Månskenet fortsätter spegla sig i vattnet samtidigt som jag lyssnar på den härliga musiken och jag känner mig så avslappnad. Jag mår så bra. Kroppen känns stark, redo och alert både i paddlingen och om jag skulle trilla i vattnet. Allt är verkligen på naturens villkor den här kvällen och jag är bara en liten prick under stjärnorna som får möjligheten att uppleva och njuta av detta, medan jag fortsätter ut över Borgmästarfjärden. Längre fram ser jag det majestätiska Kruthuset på Ljungskär. Konturerna av det tonar upp sig i månljuset, och bortom ser jag även några ljus som lyser i fönstren på husen på halvön Brändaholm. Det ser så lugnt och fridfullt ut. Jag fortsätter glida fram i vattnet. Jag passerar Ljungskär på norra sidan och ser hur de ståtliga väggarna lyses upp av stödbelysningen. Så vackert. Musiken spelar svagt i mina öron. Efter 10 minuter fortsätter jag in i kanalen under bron mellan Ekholmen och Saltö. Så här sent på året är det sällan några båtar som passerar in i farleden från Saltö hamn. Jag fortsätter till vänster i kanalen och vidare under bron mellan Björkholmen och Ekholmen. 

För en stund sedan kändes det som jag paddlade mitt i ingenstans ute på det mörka havet, och nu är jag nära citylivet igen.

Jag ser några personer som promenerar längs vattnet mot Scandic. Bussen till Saltö åker förbi. På andra sidan Borgmästarfjärden ser jag ljuset från neon skylten Antonio's restaurang. Där skall jag äta italiensk pizza imorgon, tänker jag. Låten Sommarn är kort med Tomas Ledin spelar i mina lurar. Vad häftigt att man kan paddla även på vintern, även om det är en sommaraktivitet.