Holmsjö by

Holmsjö är en gammal by, förmodligen äldre än vad Ni tror. Själva namnet är ett färdigbildat naturnamn, varför man inte kan säga så mycket om det. Byn ligger i Sillhövda socken. Det namnet kan man i alla fall tolka. Det kommer från sjön Sillhövden och det betyder huvudet/överänden på Sälgtorpsån = Silletorpsån.

Den gamla byn Holmsjö finns omnämnd i historien ett antal gånger. Första gången nämns den i ett gåvobrev från kung Magnus Eriksson till biskopen i Växjö som fick åtta byar i Fridlevstads socken till ”sitt biskopsbord” 1349. Hur länge dessa byar stannade i biskopens ägo vet vi inte riktigt eftersom Blekinge redan 1360 åter blev danskt – och förblev så fram till 1658 i Roskildefreden.

Holmsjö har alltid legat vid landsvägen mellan Växjö via Fuhr till den gamla staden Lyckeby. När sedan Karlskrona anlades 1680 blev den verkligen en betydelsefull väg.

Med de stora reformerna på 1800-talet började Holmsjös storhetstid – skråväsendet avskaffades, näringslivstvånget lindrades – och man började prata om en järnväg!

 Redan 1830 flyttade den förste hantverkaren hit, garvaren Carl Magnus Mårdh som bosatte sig vid inflödet till Holmsjön. Han bodde kvar till 1863. Men det flyttade hit fler hantverkare och affärsidkare.

1870 ställde Karlskrona kommun upp med ett lån på 500 000 kr till järnvägen, 1871 påbörjades arbetet och den 5 augusti 1874 skedde den stora invigningen. Kl 12 startade tåget med kungaparet ombord för att via den nyanlagda staden Emmaboda anlända till Karlskrona om aftonen kl 5.25. Karlskrona var naturligtvis flaggprytt och det sköts salut för kungaparet. I augusti 2024 firades 150-årsjubileum för järnvägen. Hembygdsmuseum var öppet och man kunde bese och även åka med ångdraget tåg till Karlskrona.

Men tillbaka till byns utveckling. I samband med att järnvägen kom, blev det ett stort uppsving för byn. Hit flyttade handlare, bryggare, garvare, bageriidkare, urmakare, skräddare och smeder m fl. Ett slag fanns det till och med sex lanthandlare i själva byn.

Den egentliga industriperioden började på 1890-talet då grosshandlare August Ekedal i Karlskrona startade träindustri med såg och hyvleri, samt en stärkelsefabrik nere vid Sillhövden. Denna industri drevs av en ångpanna, och en del av väggen finns fortfarande kvar. Det anlades ett mejeri och eventuellt också en kvarn. Men det mesta brann ner 1902. Ekedals villa på Ekön klarade sig i alla fall och den omvandlades till fru Hedvig Lindholm-Eneroths sjukhem (hon vårdade lungtuberkulosa genom att påverka mathållningen, vilket enligt läkarna naturligtvis var helt vansinnigt eftersom hon inte hade någon medicinsk utbildning!)